Stuterier.se - Anatomi
Hästens föregångare är uråldrig och har utvecklats avsevärt under evolutionen. Dess utveckling har rört sig mot anpassning till stäppen.
Den största utvecklingen som hästen genomgått är förändringar av dess extremiteter, det vill säga dess ben och armar. Evolutionen har gjort dagens häst mycket väl lämpad för löpning både i uthållighet och i snabbhet. Skelettbyggnaden i hästens ben är specialiserade för löpning och spår efter denna specialisering kan ses på dess bakåt- och tillbakaväxta tår och fingrar. De tår som vuxit tillbaka ger utrymme för det tredje benet som vuxit från att likna de andra två till att utvecklas till en stor hov. Hovarna är den enda delen av hästen som nuddar marken då hästen står och går. Hovarna är mycket tåliga och starka och behöver vara just sådana eftersom de ensamma bär upp hela hästens vikt. Skelettet är i hoven halvmåneformat och dess sidor övergår till brosk för att hoven ska kunna vidgasför att klara av en större påfrestning. Hoven har även stötdämpare i form av fettrika bindvävskullar och en del som kallas för strålen vilka verkar för att dämpa nedslaget. Den del av hoven som man ser är hovens nagel. Hästen har ingen känsel i hoven på samma sätt som människan inte har känsel i nageln Hästskor kan därför spikas in utan att hästen upplever obehag.
De tillbakabildade tårna kallas för stilettbenen på grund av att de är så smala och små i jämförelse med hoven. Benen i hästens underarm har under evolutionen vuxit ihop med varandra och gör att, till skillnad ifrån den mänskliga underarmen, hästens underarm är stel och inte kan vridas. Överarmsbenen är relativt grova i relation till deras storlek. Hästens skulderblad kallas för bogbenet och är hos hästen välutvecklat. Hästar ligger sällan ner men blir ändå inte trötta av att stå den största delen av dygnet. Detta möjliggörs av benens speciella senfästen och utformning som gör att hästen inte blir tröttare av att stå, hästar sover till och med oftast stående.
Hästens ryggrad har i likhet med människan sju kotor. Ländkotorna varierar i antal hos olika hästraser mellan 6 och 5 stycken. Alla hästar har 18 par revben som nedtill är fästa till bröstbenet. Detta gör att hästens bröstkorg är lång och kan skydda mjukdelarna i dess långa kropp.
Hästen har alla vitala organ och skiljer sig inte från den generella däggdjurssammansättningen av organ med undantag från matsmältningssystemet. Magsäckens övre utformning i sin slemhinna liknar den hos idisslande djur. Hästens tumnntarm är hela 25 meter lång och dess tjocktarm och blindtarm är så välutvecklade att de tillsammans rymmer 100 liter. Tjocktarmen och blindtarmen behöver vara så omfattande eftersom det är i dem celluslosajäsningen sker vilket är en omfattande och viktig process eftersom hästens föda huvudsakligen består av råa växter.
Ögonen hos hästen sitter på sidorna av dess huvud. Detta gör att hästen inte kan se helt rakt fram men ser mycket bra åt sidorna. Hästens hörsel är välutvecklad och kan användas för att med stor exakthet lokalisera ljud.
Hästens pälsdräkt varierar med årstiderna för att hålla hästen varm alternativt sval. Utmed hela hästens hud finns det rikligt med svettkörtlar vilka gör det möjligt för hästen av reglera sin temperatur med hjälp av kraftig svettning. Detta är välbehövligt för hästen då den är byggd för stor och ihållande ansträngning.
Bild: Anatomisk karta äver hästen.
Stuterilänkar
